DIARY IS BACK IN BUSINEZZ

Kära dagboken,

Jag tror att jag är kär. Vanligtvis skulle jag bara skriva om min tråkig dag i skolan. Att jag pluggade, pluggade, läst, pluggade, läst, blev mobbad och kom hem. Men inte idag, någonting har hänt idag. Att jag är mobbad är inget ovanligt, detsamma händer idag, på fritidsgården.

Som vanligt satt jag under kokosträdet vid stranden och plugga. Jo, varje dag kom Joey och hans vänner till mig för att bråka, idag är inget undantag. Jag fick så mycket stryk så att jag blödde och man kunde se blåmärken på kinden. Alla skrattade åt mig som vanligt. Jag kände mig sårad och hade ont men bestämde mig för att tiga och ligga kvar, hoppades på att de hade tröttnat och lämnat mig. Det gjorde de inte, istället fortsatte de att hålla på med mina saker. Tårarna var på väg trots att jag inte ville. Helt plötsligt hörde jag en röst, en tjejröst som kom allt närmare. Jag hade så ont så jag kunde inte höra vad hon sa. Det sista jag såg var en glimt av hur hon ser ut...
Det var Aurelia.

Var är jag? Undrade jag när jag vaknade. Efter en snabbt titt på min kropp och rummet insåg jag att jag är hos sjuksyster. Förvånad upptäckte jag Aurelia vid min sida. Jag var helt stum fast jag ville fråga henne en hel del. Till sist fick jag fram:

- T..ta...tack.

- Det var så lite så, sa hon med
ett leende.

Hjärtat ökade takten märkte jag. Men varför? Var det leendet? I den där stunden insåg jag att jag
gillar henne, på ett speciell sätt. Men jag är väldig osäker på att hon gör detsamma. Vi satt tyst, en lång stund. Det var ganska pinsamt men jag njöt av hennes sällskap. Plötsligt frågade hon:

- Hur mår du nu då? Fortfarande
ont någonstans?
- Det är okej, mumlade jag. Varför gjorde du så? Varför skydda och ta hand om mig?

Hon tittade på mig, knäpptyst. Jag var så nervös så att jag fick titta bort.

- För att jag tycker synd om dig, hörde jag hennes röst.

Jag vände mig om, där satt hon och log mot mig. Ett leende som fick får mitt hjärta att smälta. Vi
stannade i rummet och pratade, umgås. Jag öppnade mig för henne och hjärtat höll alltid takten.

Det var den bästa kväll jag någonsin haft. Nu sitter jag här, tänker:”Jag skiter i vad andra säger, jag gillar henne”. Vänner har jag inte, den enda som är snäll mot mig är Aurelia. Jag kommer inte att berätta detta för någon, förutom henne.

Men det får vara nog för idag. Ny dag väntar imorgon och jag ska få se henne igen så godnatt.